Tupac Shakur

Det finns ett par jättar inom den amerikanska hip hopen som vi aldrig kommer att glömma. Tupac Shakur (även skrivet som 2pac) är en av dem. Hans absoluta megahit Changes har gått rakt in i hjärtat på så många att det är omöjligt att ens fantisera om en rimlig estimation. Den har till och med, i instrumentell version, slagits ihop med ett tal av Barack Obama och tillsammans bildar de en nästan spöklikt välfungerande enhet rent rytmiskt och melodiskt. Tupac rappar om att vi inte är redo för en mörkhyad president och det var världen kanske inte när han levde, men några år senare blev det verklighet. Säkerligen log Tupac åt detta från den plats han nu befinner sig på.

Tupac Shakur är så pass etablerad att han till och med har ett eget uppslag i Nationalencyklopedin. Precis som Tupac själv har hip hopen en lång och spännande historia som ni kan göra en djupdykning i här. Fast i denna text tänkte vi fokusera på annat. Hans musik – hans låtar: de handlade om livet – det hårda livet som gangster och underklass i ett USA, präglat av utanförskap och dåliga eller helt frånvarande framtidsutsikter. Tupac representerade och fungerade som röst för en hel vilsen generation. Således orsakade det världen stor smärta när han blev skjuten till döds. Kanske hör det gangsterkulturen till men ledsamt var det hursomhelst. I många av sina låtar dissade han sina rivaler fullt ut och kanske var detta vedergällningen för detta. Kanske var det helt enkelt bara priset han fick betala för att vara en kung.

Vi kan låta hans död påminna oss om att livet är kort. Om att det alltid finns anledning att fira och att man ska göra det så ofta det bara går. Och detta med pompa och ståt. En tårta från

dintarta.se är aldrig fel. Kombinera den med läskande dryck och lite mjuk hip hop så har ni ett yard party i minatyr. Vi behöver kanske inte anamma de mörkare delarna av hip hopen men vi kan ta tillvara dess livsglädje och dess kamp under hårda omständigheter. Vi kan hylla hjältarna som gick emot apatins och kriminalitetens mörka magnetism och sjöng och gjorde musik för hela slanten. De är en inspiration och ett ljus i hårda tider. Tupac inte minst. Även hans kanske största rival – Biggie Smalls – som tråkigt nog också blev skjuten gav hopp åt många. Han problematiserade amerikanska kapitalistiska ideal i låtar som More money, more problems.

Detta är hip hopen i sitt esse. Social kritik och hoppbringare. En genre som växer sig allt starkare i vår tid och som borde lyftas fram allt mer. I synnerhet sådan som inte romantiserar vålds- och kriminell gängkultur. Den som finns, men som kanske inte hörs. Den som lyfter fram ideal som är samhällsbyggande och eftersträvansvärda. Länge leva hip hopen, 2pac och Biggie Smalls!